Marie Beckman, Maria Johansson, Kerstin Lindström, Jussi Ojala
Galleri Utås, söndagar t.o.m. 3 juni

Galleri Utås har sin inriktning mot konsthantverk men låter gärna objekten i rummen samspela med bildkonst. 1800 meter från E4:an efter avtaget mot Grundsunda kyrka kan man just nu se hur gränser överskrids och genrer blandas. De fyra utställarna arbetar med keramik, textil och måleri men deras material och medier är fler än så.

©2012 BUS/Jussi Ojala, Stam, drejat stengods

Marie Beckman och Jussi Ojala är, trots sin äktenskapliga förbindelse, väsensskilda keramiker. Han har arbetat i vapenindustrin i Bofors. Nu framställer han krukor som verkar sprungna ur naturen eller vara på väg tillbaka dit. Hon bygger skulpturala kärl som ser ut att vara sammanfogade av maskindelar, urnor som liknar arkitektoniska modeller för vakttorn eller radaranläggningar. Den formella stramheten följs upp av en återhållsam kolorit. I de verk som presenteras i Utås begränsar hon sig till två slags glasyrer, matt vitt och metalliskt gråsvart som snarare verkar vara en konsekvens av formen och materialet än pålagd efteråt.

Hos Ojala är förhållandet omvänt. Att han drejar krukor kan uppfattas som förevändning för att få vara frikostig och rentav slösa med glasyr. Men han dekorerar inte. Han målar, låter färgen flöda, svälla och rinna över. Jag har aldrig sett keramik som är så målerisk. De rikt glaserade keramiska objekten verkar ändå lika självklara som fågelägg eller bergarter.

©2012 BUS/Kerstin Lindström, Samlaren, plisserad filt

Utås söker inte i första hand lokala utställare. Den här gången samsas dock keramikerna från Skarabygden med Kerstin Lindström från Härnösand. Med veckade och plisserade textila filtarbeten gör hon vad man ofta förväntar sig att keramiker ska göra. Bygger reliefer uppåt väggarna eller upptar rummet med fristående objekt. Reliefen Odling berör och får sin verkan av att slitstark filt kontrasteras mot de mest fragila av textila fragment och material. Bland handbyggt stengods och drejade bruksföremål lyckas hennes textila behållare Samlaren försvara sin plats. Den kunde vara avstjälpt av någon förbipasserande, kvarglömd av någon som fick bråttom till bussen. Men det allmängiltiga byltet som står på gallerigolvet är inte viket som helst. Med sin form och volym tycks det ha ett angeläget ärende. Till skillnad från mycket annat i utställningen väcker det inte vårt begär utan vädjar istället till vår medkänsla.

Maria Johansson är den fjärde utställaren i Utås. Som målande bildkonstnär motsvarar hon förväntningarna genom att hålla sig till bildplan, ja till och med inom glas och ram. Hon arbetar med limfärg, oljemåleri, akvarell och foto. För varje medium introducerar hon dessutom en ny tematik. I en serie kombineras traditionell ådermålning med utsnitt ur sagornas bildvärld med kvinnliga figurer och attribut. I en fotografisk svit låter hon både vingar och hästar symbolisera människans behov av beskydd, frihet och förstärkning. Jag ifrågasätter inte äktheten i konstnärens avsikter och urval utan nödvändigheten att i ett begränsat format och sammanhang föra in så många uttryck.

Utifrån sett är Galleri Utås lokaler inte anpassade för en konstpublik. Väl där står man inför omfattande konstnärskap som presenteras och samsas väl. Publiktillströmningen kommer både norrifrån och söderifrån. När parkeringsplatsen är full blir vägrenen tillåten och nödvändig parkeringsyta. Galleriet har skapat sin publik och fyller ett tydligt behov.

Text och foto: Margareta Klingberg
Volym 2012-05-25